Fjärilens snabel djupt ner i syltburken, eller rättare sagt i jätteverbenans nektargömma. Jag älskar att plantera blommor som drar fjärilar och humlor. Det är rena meditationen att sätta sig på en pall utanför växthuset och bara glo rakt in i rabatten. Man känner sig som värsta Mattias Klum när man lyckas fånga en situation som den här.
Underbart var det när Wenche Myhre och Sven Bertil Taube sjöng duett. Att ligga på en filt i skogsbacken, med vin och picnic i en korg och lyssna när Sveriges bästa artister tolkar Taube, bättre kan man inte ha det. I år var det definitivt Wenche som var Best-in-show, tätt följd av Lisa Nilsson, i alla fall enligt min smak! (Sven Bertil är höjd över alla jämförelser!) Och Peter Harrysson, som inte har tillhört mina favoriter tidigare, är verkligen himla bra också, både när han reciterar Taube och när han sjunger. Han sprider värme och bjuder på sig själv och får en att skratta även om solen går i moln och strömmen går, som den gjorde under söndagen. Det var förresten obetalbart, när Sven Bertil bedjande höjde handen mot himlen, och genast återkom elen! "Tack så mycket!" ropade han då i riktning upp mot molnen. Snacka om timing och improvisation, visst är det härligt med proffs, i motsats till alla "stjärnor" som börjar med att tala om hur nervösa de är... Sven Bertil fick ett avtryckskit till sitt barnbarn av mig bakom scenen efteråt, och jag fick en puss på båda kinderna!
.JPG)
Min man vänder hö med vår gamla Victor på en ängslycka nere vid färjeläget. I bakgrunden Nordströmmarna. Det är väldigt varmt, därför kommer jag med flädersaft till slåttermannen. Det här blir fint vinterhö till fåren. Innan jag kör tillbaka till jobbet på LifeStone plockar jag massor av mogna hallon i diket. Tur att det låg två tomma cocacolamuggar och skräpade på golvet i bilen!
Här står Pernilla Wahlgren med sin minsting Theodor på armen (och som silversmycke runt halsen). Pernilla skrev om oss och om sina avgjutningar den 1 juli i sin blogg på tidningen Mamas hemsida. Det är en rolig blogg om vardagen som "kändismamma", som ger en liten nyckelhålskänsla utan bismak. Känns mycket justare än att läsa skvallerpressen. Här kan ju Pernilla berätta med egna ord vad hon har för sig, och kan välja bort det som hon vill behålla för sig själv!
Vill du läsa Pernilla blogg så gå in på http://www.mama.nu/blogg/pernillas-blogg/
